Rapport till Vänfors

Rapport till Vänfors

onsdag 31 juli 2013

De sista för i år


Har man under tre år 
levt med en obehandlad boreliainfektion
där vissa dagar varit så vidriga
så man funderat på att ge upp
då utvecklar man en fästingfobi
som heter duga.

När man snörvlande och förgråten
kommer in på sin vårdcentral
i fullständig panik
med en misstänkt röd fläck på benet
så är man inte speciellt stor kan jag lugnt säga.

Går inte att beskriva skräcken man känner...

Då står sköterskan Frida där,
en okänd människa som tar en i handen
och tröstar och lugnar. 
 


Till dig Frida
ger jag mina sista rosor 
för i år...Tack <3


Lugn kram från mig

6 kommentarer:

Anonym sa...


Men lilla gumman,skulle ha varit där och kramat om dig,skickar en kram via bloggen.Lilla ♥at.Puss på dig....

Anonym sa...



Lilla gumman ,skulle varit hos dig och gett dig en stor kram,tur att du stått ut med allt den lille gynnaren (fästingen)åsamkat dig.Skickar en JÄTTE kram till dig lilla ♥at....

Maj sa...

Oj, det låter otäckt med Boreliainfektion.....jag man gillar inte alla djur i "vår herres hage". Förstår, men klart inte fullt ut, din rädsla. Kram

Vardag och flärd sa...

Du har skrivit tidigare om eländes eländet du råkat ut för så jag förstår din rädsla! Tur att det finns en Frida som lugnar dig.
Varmaste kramar från mig till dig! Eva

Himmelstäppan på smultronbacken sa...

Så skönt att du känner dig lugn nu, min vän! Tänk att så små kryp kan vara så vidriga och orsaka så mycket elände. Jag har bara blivit biten en gång, den saten satte sig fast i ljumsken och när jag fick känna att den satt där, då fick jag panik. Skrek rakt ut - ta bort den, ta bort den, kunde knappt vara stilla så karln min fick hjälpa mig att ta bort den!
Vacker "rostårta" du gjort, härliga färger särskilt den aprikosfärgade
tycker jag var speciell!
Hoppas du får en lugn, skön helg
Kramar från Åsa

Anki sa...

Frida verkar vara en person som verkligen förtjänar en hel massa rosor från dig!
Fästingar är inte några trevliga kryp och sjukdomarna de kan sprida är otäcka, så det är klart du blir skräckslagen när du redan drabbats riktigt ordentligt...
Skönt med människor som kan ge värme och tröst när man behöver det som allra mest.
Varm kram från mig